För länge, länge sedan, innan den färglösa eldens regn, fanns en mäktig trollkarl kallad Galap-Dreidel. Han levde i fortet Inverness, och i fortets mitt fanns det legendariska torn efter vilket modulen är döpt. Där förvarade Galap-Dreidel sin mäktigaste skatt, själastenen (the soul gem). Fortet och tornet är borta sedan länge, men än idag är den plats där fortet stod fruktad av människorna i omgivningen. Berättelserna om själastenen lever kvar, och en lömsk hertig och hans rådgivare har bestämt sig för att få fatt i den legendariska artefakten. För att åstadkomma detta har de snärjt ett gäng gatstrykare och fåntrattar (rollpersonerna) genom att falskt anklaga dem för brott de antagligen egentligen har begått. Det enda sättet för dem att rentvå sig är att bege sig till ruinerna av Inverness och leta upp själastenen.
Det rör sig alltså om en modul i den väldigt välbekanta mad wizards tower-stilen, från den tid då det fortfarande var ett relativt fräscht grepp. Modulen består i praktiken av två delar. Väl på plats måste rollpersonerna först och främst ge sig ned i labyrinten under det raserade fortet och där samla ihop ett antal nycklar. Med hjälp av dessa kan de senare kunna ta sig vidare till själva tornet där del två av modulen tar vid.
Labyrinten under fortets ruiner har fyra olika ingångar och ger viss frihet i hur rollpersonerna kan välja att ta sig an sökandet efter nycklarna. Utmaningarna här är relativt normala och handlar oftast om att gå på rätt ställen för att inte aktivera diverse monster och fällor. Här finns även något så superklassiskt som ett riktigt schackgolvsrum!
När rollpersonerna väl tagit sig till själva tornet blir det snabbt mer extrema miljöer men också klart mer linjär design. Varje våning i tornet motsvaras av något av de fyra elementen. Det här är alltså mycket magiska platser, där särskilda naturlagar gäller. Rollpersonerna kommer att träffa eldjättar som kastar saker, slåss under vattnet med omvänd gravitation, navigera en magisk skog och annat. Längst upp i tornet återfinns så till slut själastenen, som dock inte låter sig bara stjälas utan strid (något som är bland det mer frustrerande jag sett i designväg, det hela inkluderar diverse själastjälande strålar och osynliga kraftfält).
The Ghost Tower of Inverness konstruerades från början som en turneringsmodul och detta lever kvar även i den publicerade modulen. Det här betyder att alla pussel har ett fåtal givna lösningar med tillhörande poängsättning, samt att alla monster har typvärden för skada istället för slumpmässigt framslagna värden. Ett exempel på poängsättning för turneringsspel finner vi redan vid ingången till ruinerna. Ett fällgaller blockerar ingången, men det finns flera hål i muren som omgärdar ruinerna. En grupp som väljer att tvinga upp fällgallret istället för att bara klättra genom något hål i muren får ett straff på 5 minuspoäng för sin omständlighet (som sig bör). För den moderna rollspelaren kan kanske konceptet med turneringsrollspelande framstå som något märkligt, men den här modulen är ett fint exempel på hur det faktiskt går till.
Betyg 3 / 5 - Mycket underhållande pusselmodul, om än något linjär och åldrad.
Från början skrevs The Ghost Tower of Inverness som en turneringsmodul för WinterCon VIII som ägde rum 1979. Den släpptes sedan av TSR i reviderad form med extra material som en tryckt modul till AD&D 1980, dock med turneringsinstruktionerna kvar. Det lättaste sättet att få tag i modulen idag är på begagnatmarknaden. Orginalversionen som användes på WinterCon är ett verkligt samlarobjekt medan modultryckning är lättare att få fatt i.
Allen Hammack skrev även turneringsmodulen Assault on the Aerie of the Slave Lords och var också involverad i spelet Top Secret.
oj, undrar vars jag lagt mitt top seecret. Nu fick du mig att sakna det :)
SvaraRadera